En klassiker!

Vad går upp mot ett klassiskt sällskapsspel när vintermörkret sänker sig och regnet piskar utanför. Och vad kan då passa bättre än Bondespelet! Men inte ens här lyckades jag med rågsådden...

Hungry birds

Hål överallt

Nej, jag har inte skjutit i fiberduken med hagelgevär. Det är fåglar som hackat hål i den på jakt efter mumsiga rågkärnor. Man kan se att de faktiskt gjort hålen precis längs de rader som jag sått rågen i. Ganska otroligt; fåglar måste ha ett extraordinärt luktsinne, för det går ju inte att se att det ligger något under duken. Lyfter man på den ser det ut så här...

The waste land

... helt rensat! Inte tillstymmelse till groddar (de få gröna blad som syns på bilden är ogräs). Bara att konstatera att höstsådden misslyckats totalt. Här krävs det hårdare tag när vårens grödor skall sås. Jag har i alla fall gott om tid att fundera ut något sätt att inbrottssäkra min åker.

Höstsådden avklarad!

"Såmaskin"

Förra veckan blev höstsådden färdig - i elfte timmen kan man säga. Ungefär 30 m2 av min odlingslott grävdes upp, ogräs avlägsnades, jorden krattades och höstråg såddes medelst en hemmabyggd "såmaskin" bestående av en 1,5 liters plastflaska med ett litet hål utskuret i korken för lagom utportionering av utsädet. Alltihop täcktes med fiberduk för att undvika vårens fågelhärjningar och för att göra det lite varmt och gosigt för de små groddarna.


Här under skall det gro!



Post-harvest blues

Endast stubben är kvar

Skörden är bärgad, sommaren har lämnat plats åt hösten och kvällarna mörknar allt tidigare. Av min odling återstår endast en stubbåker. Det är nu man kan drabbas av efterskördsdepression vid tanken på hur avlägsen våren är. Men, det finns bot mot allt - så även detta. Fram med spaden bara, gräv upp en plätt och förbered för höstsådden! När solen kommer fram efter några dagars regn är den härliga skånska lerjorden som allra trevligast: som att gräva i varmt smör. Och full med feta daggmaskar, redo att sätta i sig uppgrävt växtmaterial och förvandla till mylla. Så fullbordas jordens eviga kretslopp ännu ett år.

Världens bästa jord

Havren skördad!

Det har egentligen dröjt alldeles för länge, men nu är också havren äntligen skördad.

Minsta tröskan!

Här är den - världens minsta (?) tröska! "Minibatt" heter den, portabel, batteridriven och väger endast ca 3 kg. Tillverkas av Godé SAS i Frankrike. Priset? Ja, drygt 4000 kr; kanske aningen dyrt för en enkel förortsbonde som jag. Vi får väl se vilka andra alternativ som dyker upp.

Vete på tork

Det fortsätter att regna mest varenda dag, men så fort solen kommer fram hänger jag ut mitt skördade vete på tork, snyggt hopbundet i små fina kärvar. Nu gäller det att komma på något finurligt (och inte alltför tidsödande) sätt att tröska vetet. Jag har scannat Blocket och diverse andra sajter efter begagnade handtröskor, men hittills utan framgång. Finns det någon därute som har en lämplig apparat till salu så hör gärna av er!

Skörden har börjat!

Man får akta benen här...

Det är inte många dagar utan regn nu, så när solen tittade fram häromdagen tog jag min skära och gav mig ut. En dryg timme tog det att skörda mina 35 kvadratmeter vete. Resultatet blev ett par skottkärrelass med prima solmogen (eller inte, med tanke på regnandet...) egenodlad och handskördad vårvete. Inte illa!

Skörden!

Nu återstår havren. Den är också mogen för skörd, men för tillfället är det rena novembervädret med regn och blåst, så det får vänta.

Fields of gold...

... är det kanske inte riktigt, men grödan mognar fint. Det börjar bli dags för skörd!

Känn din säd

I en artikel i måndagens SvD får vi veta att ICA, i ett behjärtansvärt försök att lära barn de fyra sädesslagen, lyckats blanda ihop vete och korn. Ett "jättebeklagligt" misstag enlig ICA. Må så vara, men, handen på hjärtat, sitter grundskolekunskaperna kvar? Kan du säkert skilja på vete, korn, havre och råg? Om inte, ta då Förortsbondens snabbkurs här:

1. Grundkurs - de fyra sädesslagen

Till de fyra sädesslagen räknas traditionellt (i Sverige) vete, korn, havre och råg. Vi börjar med det enklaste: havre. Till skillnad från övriga sädesslag, som har ax, sitter havrens blommor i en lös vippa (och ja, det är blommor. Små, oansenliga, men dock blommor. Vid självpollinering bildas frön, eller kärnor, som mals till mjöl, valsas till gryn, eller äts hela).

Havre

Lättast att känna igen, efter havre, är kanske korn, med sina långa borst. Ett kornfält på våren ser ut som en mjuk, böljande, hårig matta. Vackraste sädesslaget, enligt många.

Korn

Så har vi vete, som helt saknar borst (undantag finns, se Avancerad kurs nedan). Vete är vår vanligaste spannmålsgröda; det mesta vetet är höstvete som sås på hösten. Åker du förbi ett grönt fält i november och vill imponera på dina följeslagare kan du tex. utbrista: "Se, här växer höstvetet fint!", vilket med ca 80% sannolikhet är korrekt, efter som övriga höstsådda spannmålsgrödor är förhållandevis ovanliga.

Vete

Till slut har vi råg; kanske det knepigaste att känna igen. Råg har, liksom korn, ett ax med borst, dock inte så långa som kornets. Dessutom är växer råg vanligen högre än korn och har ett slankare utseende.

Råg

Svårare än så är det alltså inte. Plugga in detta och ta en uppfriskande biltur på landet till våren och se vad du har lärt dig! Har du fått mersmak kan du ta fortsättningskursen nedan.

2. Fortsättningskurs - det femte sädesslaget

Precis som det numer finns fem smaker, finns det också fem sädesslag. Det femte, som faktiskt är vanligare än råg, är rågvete. Rågvetet är en hybrid - en korsning - mellan råg och vete och ser ut som, ja, en blandning mellan råg och vete; som veteax med borst. Rågvete är en ganska ny gröda som mest används till foder.

Rågvete

För dig som hungrar efter mer spannmålskunskap kan vi också erbjuda en avancerad kurs:

3. Avancerad kurs - undantagen som bekräftar regeln

Korn - långa borst, vete - inga borst. Denna enkla tumregel har naturligtvis sina undantag. Durumvete, tex. är vete med borst. Denna gröda kan dock knappast förväxlas med korn, åtminstone inte på lite närmare håll. Durumvetets borst är mer spretiga och axet är dessutom ganska kort. Odlas i mycket begränsad omfattning i Sverige, men förekommer på Gotland och Ven. Och får man syn på ett durumvetefält måste man ju kunna imponera med sina spannmålskunskaper.

Durumvete - obs med borst!

Vill du slutligen bli en riktig nörd? Kolla in inlägget om olika typer av vete. Slut för idag, tack för idag!

Regn, regn och åter regn

Sol, värme och långa, ljumma sommarkvällar på verandan? Nej, det är inte så vi kommer att minnas sommaren 2011. I mina trakter har det regnat nästan tre gånger så mycket som normalt och det går knappt en dag utan att det kommer åtminstone en skur. Det evinnerliga regnandet ställer till svårigheter för lantbrukarna häromkring som inte kan köra ut på fälten med tröskorna. Dessutom riskerar kvaliteten på skörden att bli sämre. Själv har jag sått ganska sent på våren, så min spannmål har någon vecka till på sig att mogna. Vem vet, kanske solen kan titta fram tills dess?

Dinkel, emmer, einkorn, spelt, durum??

Det räcker med en snabb titt i mjölhyllan i närmaste köpcentrum för att man skall inse att vete inte bara är vete. Har du också undrat vad som är vad och hur det hela hänger ihop? Vad bra, för här kommer en snabbkurs i vete:

Vete! Men vilken typ?

Det vanliga brödvetet heter på latin Triticum aestivum och är alltså en art i det botaniska släktet Triticum. Det råder olika uppfattningar om hur många Triticum-arter det egentligen finns - det är lite av en definitionsfråga - men någonstans mellan 10 och 30 arter är "erkända" för närvarande. Man kan gruppera arterna enligt hur många kromosomuppsättningar som deras arvsamassa består av. Detta kräver en liten förklaring: vi människor, och de flesta andra djur, är s.k. diploider (av grekiska diploos, 'dubbel'), dvs. vi har två uppsättningar av varje kromosom, en har vi ärvt från mamma, den andra från pappa. Med två uppsättningar av 23 kromosomer blir det således totalt 46 kromosomer. Bland växter är det vanligt med mer än två uppsättningar: det finns tex. tetraploider, som har fyra uppsättningar, hexaploider som har sex uppsättningar, och de som har ännu fler (ormbunksarten Ophioglossum reticulatum har 84 uppsättningar, totalt över 1200 kromosomer!). Arter med fler än två kromosomuppsättningar uppstår ofta genom s.k. hybridisering, dvs. en korsning mellan två olika föräldraarter. Detta är mycket vanligt bland växter, som ibland tycks kunna korsa sig i en enda röra, men ovanligt bland djur.

Vad har nu detta med vete att göra? Jo, det odlade vetes historia är kantad av sådana hybridiseringar. Det hela började någon gång för mellan 150.000 och 500.000 år sedan. Då korsade sig en diploid art som heter Triticum urartu (som fortfarande existerar) med en okänd, möjligen utdöd, art från släktet Aegilops. Avkomman - hybriden - blev en tetraploid art, Triticum dicoccoides. Denna art förblev vild ända fram till för ca 10.000 år sedan då folk i sydöstra Anatolien började odla den. Den domesticerade formen kallas Triticum dicoccum och det är detta som är emmmervete.

Emmervete

Ur emmervete utvecklades så småningom en "naken" form, Triticum durum, eller durumvete. Att den är naken innebär att agnarna lossnar från kärnorna vid tröskning.

Durumvete

Ungefär samtidigt som emmervetet domesticerades hade man i samma område börjat odla en annan Triticum-art: den diploida Triticum boeoticum. Den domesticerade formen av denna art kallas Triticum monococcum, eller enkornsvete.

Enkornsvete

Det vanliga brödvetet, slutligen, är en hexaploid (sex kromosomuppsättningar). Brödvetet uppstod genom en hybridisering mellan den tetraploida Triticum dicoccum och arten Aegilops tauschii (ett ogräs som härstammar från västra centralasien). Även denna gång hände detta i sydöstra Anatolien, eller norra Syrien, för ca 8000 år sedan. Skådar man in i DNAt hos dagens brödvete verkar dock spår finnas från en andra hybridsiering mellan samma två arter; denna tycks ha ägt rum 1300 år efter den första hybridiseringen, men denna gång i norra Iran.

Brödvete

Det mesta av dagens brödvete är naket, som durumvetet, men det första hexaploida vetet kan ha varit av en typ där agnarna sitter hårdare fast vid kärnan. Denna form, som anses vara en underart (Triticum aestivum ssp. spelta) till brödvetet, är det som vi kallar spelt eller dinkel.

Speltvete (dinkel)

Det finns både vilda och odlade former av diploida (enkorn) och tetraploida (emmer, durum) vetearter. Av det hexaploida vetet (brödvete, spelt) finns det, så vitt man vet, inga vilda former kvar.

Källor:
Charmet G (2011). Wheat domestication. Comptes Rendus Biologies 334: 212-220.
Goncharov NP (2011). Genus Triticum L. taxonomy: the present and the future. Plant Systematics and Evolution 295:1-11.

Kampen mot ogräset...

...fortsätter med oförminskad styrka. Jag gräver upp skottkärrelass efter skottkärrelass med tistlar, mållor, åkerfräken, baldersbrå, pilört och allt vad det är som kämpar om utrymme och näring med mina grödor. En handfast påminnelse om varför ekologiska varor kostar mer. En vanlig ekologisk lantbrukare kan ju inte gå ut och rensa ogräs för hand; inte så konstigt därför att skörden av spannmål från ekologiska lantbruk i Sverige endast är ca 50-60% av den från konventionella lantbruk (se statistik från Jordbruksverket). Det är priset vi får betala för att slippa de nästan 2.000.000 kg ogräsmedel som årligen hälls ut på svenska åkrar (genomsnitt 2005-2009; FAOSTAT). Om man sedan kan försörja en växande världsbefolkning på enbart ekologiskt producerad mat är en annan - men inte mindre viktig - fråga.

Och havren...

... har gått i vippa! Tyvärr är beståndet rätt glest, men plantorna ser i alla fall friska och välmående ut. Vi får se hur mycket skörd det blir till slut.

Kolla vetet!

Tillbaka efter lite semester möts jag av denna härliga syn! En massa fina veteax i ett riktigt snyggt bestånd, trots fåglarnas härjningar i våras. Grödan ser frisk ut, inga synliga sjukdomar än så länge. Dock trivs ogräset också på min lilla åker; mellan veteplantorna syns både det ena och det andra. Värst är tistlarna och åkerfräken, medan mållorna är lätta att dra upp med rötter och allt.

Stadsodling räddar världen!

Stadsodling är inte bara en hobby för västvärldens hippa innerstadsbor. I Kinshasa och andra storstäder i DR Congo har ett stadsodlingsprojekt i regi av FAO resulterat i en produktion av 330.000 ton grönsaker per år (28.6 kilo per invånare och år). Grönsakerna har sålts på marknader och matbutiker och givit arbete och inkomst åt 16.000 odlare och ytterligare 60.000 personer inblandade i distribution, försäljning mm. Se där kraften i stadsodlandet!

Läs mer om projektet på FAOs hemsida.

Gräs eller ogräs?

Frågan är vilket det är mest av: gräs (dvs. vete) eller ogräs? Som ekologisk odlare får man motstå frestelsen att rusa ut med Roundup-sprutan och istället ägna en dag eller två åt manuell ogräsrensning.

Vetet i nedre vänstra delen av bilden ser finfint ut; annars har fåglarna gått hårt åt min odling.

Fåglarna...

... har härjat i min odling! De har gått hårt åt både vetet och havren. Jag har sått i mer och satt upp en slags konstruktion med CD-skivor som hänger i snören; fåglarna lär blir avskräckta av solreflexerna som kastas runt av skivorna. Jag har ingen aning om det fungerar, men något måste göras. Jag har t.o.m. funderat på att bygga in hela odlingen med hönsnät, men det får i så fall vänta till höstsådden. Under tiden mottar jag alla förslag på fågelskrämmor med största tacksamhet!

Finns det liv därute?

Jo, det verkar så! Små gröna vetegroddar börjar sticka upp ur jorden en dryg vecka efter sådd. Nu hoppas jag bara att fåglarna inte ätit upp för mycket av sådden...

Manitoba igen...

Kommer parmaskinka från Parma? Kommer champagne från Champagne? Kommer Manitoba Cream från Manitoba? Svaret, om det är äkta vara, är ja, ja och kanske. Till skillnad från de förstnämnda produkterna är Manitoba Cream inte en ursprungsskyddad beteckning. Vetet i Manitoba Cream kan i princip komma varsomhelst ifrån; oftast är det dock svenskodlat. Manitoba Cream innehåller 35-50% vårvete beroende på om det är konsument- eller bagerimjöl och i Sverige odlas förhållandevis lite vårvete. Finns inte tillräckligt med svensk produkt, köper man från t.ex. Kanada (där det odlas enorma mängder vårvete av yppersta kvalitet) och då är det sannolikt att vetet odlats just i Manitoba (eller Saskatchewan eller Alberta). I de fall Finax använder svenskodlat vårvete rör det sig huvudsakligen om sorterna Vinjett, som är förädlad i Sverige, Quarna (schweizisk sort) eller Triso (tysk sort). Läs mer på Pain de Martins utmärkta blogg om hur det är att baka på Manitoba Cream.

Sådden klar!

Så var då även havren i jorden! Jag har försökt så i rader, men eftersom allt görs för hand blir det inte direkt spikrakt, som synes. Utsädesmängden är ungefär 400 kärnor/m2. Jag har sått ganska grunt, så jag valde att vattna ordentligt efteråt. Inte helt förenligt med det ortodoxa ekologiska evangeliet, kanske, men jag vill ju gärna att något skall komma upp...

Arvet från civilisationens gryning

Nu skall jag bli lite högtravande, för att det är med en känsla av vördnad jag nu sår mitt vete. Vördnad inför det faktum att dessa vetekorn härstammar i rakt nedstigande led från det "ur-vete" som domesticerades för mer än 10.000 år sedan kring Karacadag-bergen i sydöstra Turkiet. Vete och korn var de första grödor som människan lärde sig odla, och detta blev startskottet till den mest omvälvande förändringen i människans historia. Vi blev bofasta, byggde städer, skapade skriftspråk, uppförde tempel, förde krig, grundade imperier och kulturer. Det är en svindlande tanke att hela den mänskliga civilisationen, på gott och ont, har vuxit ur dessa oansenliga små frön.

Vårbruket fortsätter

Nu har jag harvat (=krattat) och gödslat också. Eftersom detta skall bli en ekologisk odling, har jag använt Algomin ekogödsel, som är uvunnet ur alger uppspolade längs kusten i Bretagne. För att frå en bra proteinhalt och därmed bra bakegenskaper behöver vårvete extra tillförsel av kväve, upp till 145 kg/ha i praktisk odling. Jag har nöjt mig med ca. 6 kg Algomin till min 35 m2 stora veteåker. För havren, som skall sås på 22 m2, blev det 4 kg.

Tillfälligt avbrott

Veteåkern "plöjd"; sen kom regnet. Fortsättning följer...

Icke allenast av bröd...

...skall människan leva, utan även av potatis. Och av broccoli, kronärtskockor och squash, som skall få trängas med vetet och havren på min odlingslott. Det är hög tid för vårbruket - om ett par dagar skall utsädet i marken. Spännande!

Under the big Manitoba sky

Det är här det växer, vetet som bl.a. ingår i "proffsmjölet" Manitoba Cream, som diskuterats på diverse bakbloggar, tex. Pain de Martin. Det är vårvete det handlar om, sådant som jag själv ska odla på min odlingslott (läs mer här). Kanada är ett av världens främsta veteprodcerande länder och i det är i Manitoba och andra kanadensiska prärieprovinser som vårvete av den högsta kvalitetsklassen - Canada Western Red Spring - odlas.

Dagens nakenchock!

Havre (Avena sativa) är det tredje vanligaste sädesslaget i Sverige, efter höstvete och vårkorn. Det är också ett av våra yngsta sädesslag: medan havre i likhet med vete och korn har sitt ursprung i Mellanöstern, domesticerades det först för ca 3000 år sedan i centraleuropa. Havren på bilden är s.k. nakenhavre; havre har ett "skal" kring kärnan som hos nakenhavre lossnar vid tröskning och lämnar kärnan bar. Den nakna typen av havre härstammar förmodligen från bergstrakterna i nordvästra Kina, där nakenhavre varit känt sedan 500-talet e. Kr. I Sverige och de flesta andra havreodlande länder är nakenhavre ovanligt, men just i Kina är 95% av all odlad havre naken.

Gissa grödan!

Just det: vete (Triticum aestivum)! Närmare bestämt vårvete. Man kan dela in vete i två typer: höst- och vårvete. Höstvete sår man på hösten och skördar följande sommar, medan vårvete sås på våren och skördas på sommaren samma år. Vårvete odlas i norra Europa och Kanada, där vintrarna är för kalla för att höstvete skall överleva. Eftersom vårvete har högre halt av protein av bättre kvalitet än höstvete, används nästan all vårvete till bakning (i bagerier).
Vetet på bilden skall snart ner i jorden på min lilla åker!

I väntan på vårbruket

Tjälen har släppt greppet men våren är ännu inte här (åtminstone inte enligt SMHI). Vårbruket får vänta ett tag till...

Statistik för tvivlare

Snön har försvunnit och min åker ligger framför mig som ett oskrivet blad. Här hade jag tänkt att så vårvete och havre. Den odlingsyta jag har till mitt förfogade är på hela 168 kvadratmeter, eller med lantbruksmått mätt 0,0168 hektar. Detta är ungefär en halv promille av åkerarealen hos ett genomsnittligt svenskt lantbruk. Kan då denna lilla pytteåker verkligen ge något, frågar sig tvivlaren? Lite enkel aritmetik ger svaret:

En helt vanlig limpa vitt bröd innehåller ungefär 63% vetemjöl. Konsumtionen av matbröd i Sverige är ca 55,4 kg per person och år (SCB 2008). Till detta kommer 10,1 kg mjöl som troligen används till hembakning. Detta ger en årskonsumtion av mjöl på 45 kg per person. Vårvete ger i södra Sverige en avkastning på ca 6500 kg per hektar (med lite tur), dvs. 0,65 kg per kvadratmeter. Mjölutbytet (dvs. hur mycket mjöl som man får ut ur vetet) är kring 70%. Således behövs knappt 100 kvadratmeter för att försörja en person med bröd i ett helt år! Och då blir det ändå 68 kvadrat över till annat...

Den blivande åkern...

... som den såg ut häromveckan. Endast några förfrusna grönkålsstånd sticker upp ur snön.