Kampen mot ogräset...

...fortsätter med oförminskad styrka. Jag gräver upp skottkärrelass efter skottkärrelass med tistlar, mållor, åkerfräken, baldersbrå, pilört och allt vad det är som kämpar om utrymme och näring med mina grödor. En handfast påminnelse om varför ekologiska varor kostar mer. En vanlig ekologisk lantbrukare kan ju inte gå ut och rensa ogräs för hand; inte så konstigt därför att skörden av spannmål från ekologiska lantbruk i Sverige endast är ca 50-60% av den från konventionella lantbruk (se statistik från Jordbruksverket). Det är priset vi får betala för att slippa de nästan 2.000.000 kg ogräsmedel som årligen hälls ut på svenska åkrar (genomsnitt 2005-2009; FAOSTAT). Om man sedan kan försörja en växande världsbefolkning på enbart ekologiskt producerad mat är en annan - men inte mindre viktig - fråga.

Och havren...

... har gått i vippa! Tyvärr är beståndet rätt glest, men plantorna ser i alla fall friska och välmående ut. Vi får se hur mycket skörd det blir till slut.

Kolla vetet!

Tillbaka efter lite semester möts jag av denna härliga syn! En massa fina veteax i ett riktigt snyggt bestånd, trots fåglarnas härjningar i våras. Grödan ser frisk ut, inga synliga sjukdomar än så länge. Dock trivs ogräset också på min lilla åker; mellan veteplantorna syns både det ena och det andra. Värst är tistlarna och åkerfräken, medan mållorna är lätta att dra upp med rötter och allt.